Men visst vill jag bara sätta mig ner & få vara ledsen ibland. Men det hjälper ju inte. Det som hjälper är att skriva. En annan sak som hjälper är att prata, prata, prata. Skönt om det är med olika personer. Då får jag olika perspektiv på saker & ting. Vänner är verkligen det bästa stödet så Tack för att Ni alla finns  & För att ni orkar lyssna.

Gjorde en busig sak igår, ngt som jag kanske eg inte är redo för. Jag reggade en ny profil på Vilda Webben. Det är en sajt jag trivdes bra på för ett tag sen, men sen blev jag mättad på det så jag gick ur. Få se om jag ska vara kvar  Men har fått lite kontakter, även om det är för tidigt att kasta sig in i ngt nytt med ngn ny. Sen om det blir med ngn jag redan känner är det väl en annan sak.

Chattade lite med L igår, berättade läget & så. Han skämtade på som vanligt & jag oxå, det var så skönt, det kändes så bra. Skrattade en del, jag behöver det känner jag. Han tyckte ju iofs att det var tråkigt att det spruckit & han skrev även att jag får skriva en rad till honom om det är jobbigt.

Funderar på att skicka ett mess till T om en stund, men är rädd att såret rivs upp när han svarar, för det är jag säker på att han gör. Men jag kan inte gå & låta honom undra hur jag mår. För ärligt talat tror jag inte han vågar höra av sig, i rädsla för att det ska göra saken värre. Men jag är stolt över att inte hört av mig. Vet själv hur jobbigt det är att ha en efterhängsen förtvivlad person efter sig när man behöver tid för att tänka. Men nu har det gått två dar sen vi pratades vid senast, så det känns som det skulle vara lagom att höra av sig nu. J messade förut, hon är hemma idag ifall jag behövde en vän & prata med så jag kan ju ringa henne sen om det blir för jobbigt.

Ska försöka få ngt vettigt gjort här idag oxå, men det tar vi vartefter.

Kram E