Känner att jag behöver skriva lite om dom sista dagarna. Tröttheten har tagit överhand om kvällarna så jag har försökt komma i säng rätt så snart efter att barna somnat. Nu är i allafall praktiken över, inga mer bussresor tidigt på morronen. Skolan sätter fart på Tisdag & jag tycker det ska bli skönt. Har dessa dagar haft väldigt tät kontakt med C, känner inte mer nu än vad jag gjort innan. Det blir nästan för intensivt & jag klarar inte det. Blir väldigt splittrad.....nästan lite pressad. Han är ju som jag skrivit innan väldigt snäll & omtänksam & skulle aldrig döma mig för sånt som hänt tidigare. Men jag vet inte om jag kommer känna mer för honom än jag gör nu.....dvs som en vän. När det gäller J så försöker jag vara realistisk, avståndet är ett stort fett minus, det hade väl gått an med en timme men när det är 95 mil & mer ändå så känns det lite väl långt. Dessutom så kände jag igår, när han ringde lite olägligt att han kanske har svårt att förstå min situation. Jag är i första hand Mamma denna vecka, jag kan inte messa & snacka i mobilen hur som helst för det finns en som gärna vill veta mer än vad som är nödvändigt. Mina barn ska inte dras in i det liv jag kan ha när jag är singel. Jag skrev ett mess till honom & den andre förut & förklarade läget & båda verkade förstå. Nu står min mobil på ljudlös, vilket gör att barnen märker inget & vill jag skriva en rad kan jag gå undan. Har också funderat en del på vad jag vill & vad jag mår bra av nu. Det här året har börjar rätt jobbigt & min själ har varit oerhört trasig vissa stunder. Nu äntligen börjar jag känna mig hel & det är väl mycket tack vare C & J men också ljuset & årstiden gör sitt till. Visst skulle det vara trevligt att ha sällskap nu men då måste det verkligen kännas rätt & det ska vara för att jag tycker om personen & inte för att ha någon. Jag längtar ju efter det hisnande pirret & känslan av att få längta & sakna & att det är besvarat. Det verkliga kärleksruset. Det ska vara med lite dunder & brak. Därför lutar det nog åt att jag kommer fortsätta vara singel ett tag till, för det är fel både mot C & mig att inleda något som jag inte kan stå för. En liten del av mig vill träffa honom igen för att se hur det känns med den större delen säger att det kommer inte kännas mer än vad det gör nu. Han är en Vän men det räcker inte för mig att bygga på. Kram E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var brorsan här & hälsade på, kan inte minnas när vi sågs sist. Överdriver nog inte om jag säger att jag tror det var julen 2008. Oftast ses vi ju bara vid födelsedagar & sånt. Han jobbar också rätt ofta vid dom tillfällena så tiden rinner lätt ...

Jag är verkligen urdålig på att blogga här, kanske borde lägga ner här & bara ha min blogg om graviditeten. Men det känns som det är tillfälligt, mycket kretsar ju kring Bebisen nu. Vi har i allafall kommit in i slutet på år 2009, snart är det n...

Tänk att det ska behöva gå två veckor mellan varje inlägg, men det beror nog mycket på min andra blogg, sen har nästan varje dag sett likadan ut. Sen sist då Kristoffer hade feber har vi hunnit med att fira tre födelsedagar, dock samtidigt uppdelat p...

I Söndags em ringde telefonen här & i andra änden fanns en ledsen pojke som hade rejäl feber, huvudvärk & Mammalängtan. Kunde ju inte göra annat än att säga att han fick komma tidigare. Han har fått vara hemma Måndag & idag men är feberfri & mycket p...

En evighet sen sist, jag vet men jag har ägnat lite tid åt en annan blogg...en låst sådan. Jag har dom senaste veckorna mått lite dåligt & i den bloggen finns förklaringen. Nu mår jag bättre & funderar på att öppna den men vill du ha adress + lösen r...